Småfalkarna och annat

 Vi tror att igelkotten bor under altanen.

Hundpromenad med Nadja och Olsson, två timmars avkoppling från bråkiga Småfalkar. Två älgar såg vi, lite klent med bildbevis men de där två prickarna där längst bort, det är älgar det:  Vi klarade oss nästan undan regnet, men sista km började det regna ordentligt. Vi blev mötta av en paraply-patrull, som kom till undsättning sista biten (aningens försent).

Marcus har pratat om bästisen Jonatans kalas i veckor. Idag var det så äntligen dags. Jag möttes inte av ett godmorgon i morse, utan av ” Idag är det Jonatans kalas”. Det var en lyckad tillställning, där Marcus och Jonatan höll låda oavbrutet, föll in i varandras tankegångar och berättelser.

 Och hästtjej också, så småningom. 

  

Såhär tomt var det inte framför TIFs mål många sekunder idag. Mattias stod i mål och utan honom hade det lätt blivit  ytterligare 20 mål i baken förutom de åtta de släppte in. 

Det var plötsligt lite tyst och jag undrade lite var Joanna var.  Hon hade nattat sig själv.

Grabbarna vill sällan följa med på hundpromenader numera, men Joanna ställer upp:Ibland måste jag dock koppla Milou, så att Joanna ska få hålla i kopplet.

Marcus är laddad för sin första fotbollsträning. Fattas bara, han har ju laddat i flera år. Mattias ville följa med och titta på. Marcus:
– Nu ska du få känna på hur tråkigt det är att bara titta på.

Känner man Marcus så läser man inte nödvändigtvis in någon hämndlystnad i det, utan bara som ett rent konstaterande.

 Ingen av oss vill åka hem. Mattias ville fortsätta köra sin radiostyrda bil.Marcus ville fortsätta fånga och studera insekter. Han bestämde sig för att fånga en humla och eftersom han är killen som gör det han bestämt sig för så kom han efter en stund med en humla variant STOR.  

  Milou och Kim låtsades inte höra och förstå när vi bad dem hoppa in i bilen. De ville hellre ligga i skuggan och slappa.