Födelsedagsfirande (igen)

Claes fyllde år igår. Och han – hör och häpna – firades faktiskt samma dag. Farmor och faster tog sig tid att komma över.

Claes och Joanna diskuterade något. Något som jag tyckte var lite kul, så jag tog ett foto för att illustrera texten jag hade i huvudet. Då. Nu är texten borta. Minns inte ens vad det var de diskuterade. Verkar vara något med antal.. kanske var det ålder?  Gruppfoto. Som sällan (för att inte säga aldrig) blir bra när jag fotar mot fönstret. Learning by doing… inte så mycket.

Joanna åt tårta på sitt vanliga sätt, med händer inblandade som hon ”råkar” torka på kläder, med sked som viftas åt olika håll och med grädde som ramlar och kletas ut på olika ställen. Det är ett sätt som är lite jobbigt för farmor, som ville hjälpa Joanna genom att torka bort grädde. Vilket Joanna inte uppskattade.
 Joanna var som vanligt lite… vad ska man kalla det… imponerad? fjäskig? inställsam? Ja, alltså Joanna är liksom lite betuttad i Lotta, vill visa henne allt möjligt och pratar om henne lång tid efter. Fascinerande. Lotta bekräftade också för Marcus att det inte finns tjejfärger. Han, som har varit så stolt och glad över sin rosa mössa, blev retad eller ifrågasatt på jourdaghemmet i fredags. En kille hade frågat om han var tjej eller kille, eftersom han hade en rosa mössa. Det skär i hjärtat att se Marcus sluta gilla sin rosa mössa.

Stort tack för att ni kom över!

Födelsedagskalas

Farmor fyllde år och bjöd på fantastiskt god middag och tårtor. En middag där Småfalkarna satt i ett annat rum än de flesta andra. Li, som var med dom, överlevde (hon andades i alla fall när vi sa hejdå). Aah, den frihetskänslan! Joanna hämtade en hårborste alldeles frivilligt när Lotta bad henne. Och lät sig borstas utan att bråka. Man häpnar.

Marcus var så lycklig, han älskar att lyssna när någon (orkar/hinner) läsa för honom. Fast han kan faktiskt stava sig igenom en text alldeles på egen hand, men det är inte riktigt samma sak.

 Joanna var pigg som en lärka, medan vi fick väcka Mattias och Marcus. Mattias surade hela vägen hem, sur, arg, grinig. Trött. Han fortsatte tjura efter att han hoppat i säng, det är ingen kul kille att väcka.