Småfalkarna och annat

Våga inte kalla Joanna för Joanna när hon är Tummelisa. 
– Jag heter faktiskt Tummelisa. Tummelisa heter jag, säger hon och flyger sin väg:  

Före (Eller egentligen halvvägs, halva ogräsrabatten är uppgrävd här):  Efter:  Doften, den doften! Nu måste vi nog flytta altanen närmare lavendelrabatten, så att vi kan njuta av doften.

Plantera lavendel! Älskar lavendel! Och syrener. Och lönnar. Och ormbunkar. Spännande trädgård det kan bli, om vi bara kan få dessa växter/träd att gilla bergstomten. Eller lerjordstomten. Men först ska jag leta fram rabatten (skymtade faktiskt en rabattkant under all Ölandstok).

I växlande väder. Leta smultron i dikena (utan att fundera över hur många hundar som kissat på dom), springa i kapp, leka stå-blixt-stilla intill vägkanten för varje bil som kör förbi.

Leka följa-John:   Mattias fixade paraplyer till alla som skydd mot det hyfsat lätta sommarregnet som föll. Ormbunke gör sig bättre i skogen och trädgården (även om Claes inte gillar ormbunke som trädgårdsväxt) än som regnskydd.

 

Nu är det bekräftat, jag kan lägga EQE-pluggandet till handlingarna.

Värt en liten skål i solnedgång! Tack till barnvakter som möjliggjorde pluggandet! Och käre maken, som ofta åkte iväg med högljudda gänget. 

Efter tre veckors vickande var det så äntligen dags: Marcus första glugg!  

   
 

   
 

Milou mår bra. Slappar i gräset, såhär på kvällskvisten. Väntar på middagen.  

Med många km promenad. Först hundpromenad på ca fyra km:  Vad de gör? De hittade fiffiga stenradion (som jag trodde var små stenar) som de kommunicerar via. Högljutt, kan jag meddela. Sen på eftermiddagen gick vi till loppisen, ca 3 km bort. Alla hittade något. Hittade en trasmatta i Pippi-tröja mönster, men den var för stor att forsla hem. Och antagligen för vit för att användas hos oss.   Nöjda med dagen! Nu återstår bara grillandet.