Småfalkarna och annat

Skulle gissa att gungställningen har åtminstone tjugo år på nacken, men den roar ungar fortfarande. På olika sätt:

   
 

– Mamma, är jag vacker? Joanna ställer frågan tre, fyra gånger om dagen. En märklig fråga. Ett märkligt ord i en treårings vokabulär.
– JA! Du är vacker.
– Jättevacker.
– Ja, jättejättevacker. Vackrast i hela världen.  

Idag har ungarna kört intervallträning med hopprepet. En hoppar ett intervall (45 s) medan den andra tar tid och sen är det byte. Lite klent att turas om med intervallerna, men de turas i alla fall om så att båda tar lågintensiva och högintensiva. Joanna står för vätskekontrollen med hjälp av en vattenpistol.

Jag körde ett tempopass på 6 km. Egen tid med kvalitet… Dagen för Midnattsloppet närmar sig ganska fort nu. Lite för fort.

  

Projekt som innefattar motorsåg och annat bensindrivet brukar man snabbt hitta intresserade deltagare till.    

 Den irriterande fula stammen är borta. Eller ja, lite grävande för att få bort stubben återstår. Halvorna av stammen blev en bro:  

Det här kunde vara vyn om vi hade en hängmatta på altanen och låg i den och spanade på molnen.  

Men det har vi inte. Hängmatta har vi, men ingenstans att hänga den.

Spana in schyssta parasollfoten, smarta trampstenarna över ett blött parti och sist men inte minst slappardrottningen Milou.  

Alla njuter av solen och värmen. Claes första semesterdag.  
 

Nu är det så varmt i solen att det var dags att inviga parasollet. 22 grader ute, 21 grader inne. Badväder!  

Joanna fick första gratulationen från farmor, sen av mig och grabbarna, sen av Claes, tätt följt av telefonsamtal från faster Linda och fina P i Lund. Tårtan med blomma, det var det enda hon hade i tankarna.

Så fick hon äntligen sin tårta med blomma. Vi glömde shoppa tårtljus, så vi tog alternativa ljus (för övrigt sista gången de kan användas som tårtljusvikarie).  Ok, presenter hade hon också nämnt.