Författare: Claes Falk

Sitter i soffan framför TV:n med Mattias och får den något oväntade frågan om jag vet hur många giraffer det är upp till rymden.
-”Hur många giraffer måste man ställa på varann för att nå upp till rymden?” är hans specifika fråga.
-”Jaaa, jag vet inte, 10 kanske”, drar jag till med.
Mattias vill tydligen inte säga att jag har fel, för han svarar:
-”Ja, om det är extra stora giraffer så behövs det tio, men om det är normala giraffer så behövs det hundra.”

Tänkte bara att ni också ville veta, så vet ni vad ni ska svara om ni någon gång får frågan.

Hampus brukar inte tigga såhär fräckt vid middagsbordet, han hänger oftast under bordet om han är inne, men det finns undantag:

Kött gillar han. Marcus gillar potatis. Vi alla älskar karl-johansvampsåsen. Den är SÅ G-O-D! Så vi äter svampsås med lite potatis och kött (/vego).

Idag packade vi undan julen här i Ramsdal. Fina granen med sina kläder, ljusstakarna och julstjärnorna ligger nu och vilar upp sig i garderoben till nästa jul. En stjärna som vi behöll opackad är:

Grabbarna var mest glada över att få mer plats för sitt (extremt högljudda) nya intresse, ballonghockey och ballongvolleyboll. Men lampan blev i alla fall lite ledsen:

Snyggt va? Nu väntar vi ivrigt på kamininstallatören.

Kände mig för övrigt som Kalle Anka antagligen gör på julaftons kl 15-Disney timme, när han försöker fota kolibrin (golvet) utan att få med en galen hackspett (småfalkar).

Solig lördagsförmiddag, 4 januari 2014, 5 grader varmt och vi vandrade iväg på hundpromenad. Grabbarna hittade pinnar vapen och lekte krig, siktade på varandra med vapnen och lät ”phhhsst, phhsst”. Joanna ”Härmapan” hittade också vapen och började sikta och ”phhhsst”:a.

Vi håller ett makligt tempo på ungefär 2 km/h (4 km denna runda), men nu har vi hittat en del genvägar som grabbarna tar. Där längst bort på ängen, där det gröna börjar, där är grabbarna. De genade över åkern, medan vi andra gick runt området och åkern.

Lunch, fångarna på fortet och lördagsgodis:

Fredag morgon förmiddag. Dammsuga hålet i golvet, lägga på kakellim:

Två minuter senare var det dags att lägga sjok 1 och 2 med klinkersplattor (4×3 klinkers per sjok):

Två och en tredjedels sjok och ytterligare två minuter senare är det hela (nästan) klart:

Fogning kvar, sen är dags för kamininstallatörens insats. Sen måste en sotare komma och inspektera det hela. Sen kan vi njuta av doften av en brasa. Kanske måste vi fixa ved först.

Nästa projekt är köket: byta fläkt. Kombinationen fläkt och mikro var för djup (djupare än skåpen), så därför måste köksskåpen bort, plankor sättas dit som distanser, upp med köksskåpen igen, dit med fläkten/mikron. Visst ser vi alla fram emot den följetongen? Som förresten inte blir en följetong, utan en mycket kort kortfilm.

Hålet är klart!

Nu är det bara resten kvar: pensla på primer, vänta ca 12 h på att primern ska torka, lägga klinker, vänta på att det ska torka.

Japp, vi är trötta på det där lackade trägolvet, nu ska det bort.

Eller nä, en bit ska bort och ersättas med de här:

På stengolvet ska det stå en braskamin. Vi har fått en deadline på det hela också, för braskamininstallatören kommer den 7 januari. I år, så nu är det bara att hugga i. Eller såga och använda stämjärn. Dammsuga, såga, svära, skicka ut ungarna, fundera, såga, svära, vara lite nöjd. Se fram emot att få elda igen, känna doften av eldning i kamin, värmen. Men först ska vi alltså såga klart och lägga stengolvet.

Claes duschar och varmvattnet tar slut. Han hävdar med en dåres envishet att det måste vara fel på vår 50-liters varmvattenberedaren. Ventil, värmeslingor, den ena teorin efter den andra slänger han fram.
-Men varmvattnet kan ju ta slut, tycker jag till slut.
-Men jag har ju duschat förr utan att det tog slut.
-Ja, men vi kanske har använt mer varmvatten nu än då?
-Nä, det måste vara varmvattenberedaren som är trasig.
-Äh, lägg av, det funkar ju nu.
-Det kan inte ta slut sådär fort. Det är femtio hinkar vatten!
-Va?! FEM hinkar!

Jag hävdar att man menar 10-litershinkar om man anger mått i hinkar i det här sammanhanget och att man annars skulle sagt ”50 stycken en-litersmått” och inte ”50 stycken hinkar som rymmer 1 liter”. Claes är lika tjurig här och hävdar fortfarande att vår varmvattenberedares innehåll motsvarar 50 hinkar och att 50 hinkar varmvatten bara inte kan ta slut med mindre än att varmvattenberedaren är trasig.

Japp, så där står vi nu.

Ungarna sitter framför TVn och tittar på cirkus (just nu en häst som ser ut som Lilla Gubben).

Claes är inte så intresserad av cirkusen på TV. Han spanar in köttet och kött-termometern i ugnen istället.

Och jag uppdaterar bloggen nästan i realtid! Man hänger väl med… (ok, lite ironi här, jag hänger inte alls på såna där nymodigheter som facebook, mail i telefon, instagram, twitter och allt vad det nu heter).