Författare: Claes Falk

Shopping inför kalas gjorde alla småfalkarna glada. Alla leksaksaffärer är en favoritaffär.

Marcus påstår att farsan hans dricker mycket läsk och alltså har en läsk-ig mage. Mattias sjöng sången Bagare Bengtsson hundra gånger igår och nu har jag den eländiga sången på hjärnan och undrar varför man har en fläskkorv i hand när man kämpar som en man. Joanna ska tillbaka till dagis idag efter två heldagar med sin farsa och jag undrar vem av dem som är gladast över att vila sig från ifrån varann. Jag jobbar lagom mycket just nu. Claes ser fram emot en lång sommarsemester. Jassa ska till att löpa. Kim har satt sig själv på någon sorts äta-var-tredje-dag diet. Milou blir vitare och vitare. Hampus har snart nått sin normala matchvikt igen, Tyke jagar Tintin och Tintin ropar på Milou.

Det händer inte mycket med andra ord. Ungarna säger underbart roliga saker, men jag kan inte komma ihåg det när det är dags att uppdatera bloggen (och ingen hjälp har jag av Claes heller när det gäller det), minns inte ens fast jag tänker att ”det är ju så roligt, så det kan jag ju bara inte glömma”. Det går att glömma de roligaste saker kan jag meddela. Och inga foton har jag som skulle hjälpa mig att minnas det jag glömt.

Idag knycker jag erhållen rapport (nästan) rakt av, rapport med foton och text som levererades av Linda Jarnulf:
Lunch: chicky bits = happy meal innan bio med Spiderman halsband! (Gissar att Marcus glada min är relaterad till spindelmannenhalsbandet..)

Prova 3D glasögon! Grabbarna såg grymt coola ut!

Väntan på Legofilm 3D.

Vi väntar (alla tre) på Legofilm i 3D:

Eftersnack vid hötorget, om hur bra filmen var.

Tack Linda, grabbarna var så nöjda med sin dag (och vi andra med…)!

Nån gång på onsdagen, torsdagen veckan innan frisörbesöket började nerräkningen: ”På tisdag ska vi till Petra”. På måndagen ringde de från dagis och sa att Marcus var hängig. Jag hämtade grabben som hade nästan 40 graders feber och blev lite nervös över att behöva tala om för den grabben att frisörbesöket kanske skulle få ställas in för hans del. Han hade ju tillsammans med Mattias diskuterat frisyrer i flera dagar och planerat att be om röd och grön färg och… Vi kom hem vid halv tre, Marcus käkade tomtegröt och gick och la sig. Vid sju fick han en alvedon, han drack några gånger med några timmars mellanrum, annars sov han oavbrutet till följande morgon. Han var hemma från dagis på tisdagen och på kvällen hängde han med till Petra. Spana in glada killen:

(Foto: M Moberg-Falk)
De var så glada över sina tuppkammar! Dagen efter, när de visat upp sina frisyrer på skola/dagis, konstaterade Mattias att det inte var bra med tuppkam i skolan. På frågan ”varför inte?” fick vi veta att en kompis inte kunde låta bli att känna på den hela tiden. Och de var glada över besöket inne i stan. Rulltrapporna och tunnelbanan och inhandlandet av vantar gjorde störst intryck. Bussresan hörde jag ingenting om. Allt hade, enligt farmor, gått jättebra!

Det är många som fyller år nu i mars. En som fyllde år igår är den här lilla älvan:

Molly Mus är redan tre år och firade det med att gå på bio med sin mamma och se Tingeling. Vi styrde förbi och grattade älvan superfort, när vi var på väg till Gudö för att gratta andra tjejer som fyllde år för några dagar sen:

Li fyllde 18 för några dagar sen och är snart lika gammal som Linda som fyllde häromdagen. Småfalkarna på plats skötte sig över förväntan, tycker jag nog; spilla bara lite mat (och förundras över att det ligger kvar tills man själv plockar upp det), inte så mycket hur-många-tuggor-är-det-kvar-tjafs, pilla Buddha i naveln så hårt så han ramlade baklänges, svårt att hålla koll på myrorna i brallan och ramla ner från soffan, käka stora lass med tårta (fast inte tills de spydde som andra, större falkar gjort), hålla hyfsad ljudvolym (Joanna har definitivt snappat upp hur en Falk låter ;-)), myrattack i brallan igen och slå huvudet i bordet (porslinet höll tror vi),.. Grabbarna överlyckliga över att gå till lekparken med storkusinen Li och plötsligt frös inte ens Mattias, som gnällde hela vägen från bilen och upp för backen om hur kallt det var. Joanna somnade innan vi styrt ut från terassområdet, men grabbarna höll sig vakna hela vägen hem (tack vare bokstavsleken – säg ett ord på A ”ambulans, akut, albatross…” (Mattias), ”Anna! Träd” (Marcus)). Tack för en trevlig middag och fika!

Det är så fantastiskt att kunna elda i en kamin igen, doften, ljudet, värmen, allt med det är underbart. Siameserna håller med och älskar att ligga i värmen framför braskaminen:

Marcus däremot började gnälla på att det var varmt, så vi skickade ut honom att svalka sig. Vi kollade på innetemperaturen: 26 grader.

Man undrar ju lite vart Marcus finlands-gener tagit vägen? Bastu-genen verkar inte särskilt lovande.

Även om vi bor i Sverige och kanske förväntas rycka på axlarna och tycka att det är så vardagligt, så är det ändå alltid lite häftigt att se älgar. De är stora och – tycker jag – rätt respektingivande. Vi stannade bilen och försökte fota älgkon med kalv.

Sen vevade (ja, eller vad det nu heter när man trycker på en knapp istället för att veva på en vev som man ju gjorde för inte sådär jätte, jättelänge sen) vi ner rutan för att fota bättre, men då drog de till skogs, skogens drottningar.

Vi var här nere på landet förra helgen också, och åkte då till Norrköping på lördagen (för att handla hundmat). Det blåste halv orkan och det var fantastiskt roligt ute på fälten. Mattias sprang ikapp en drake. ”Det där är en Dressman-påse”, sa Claes, men vad vet han? Att det är en drake, det kan ju vem som helst se:

Milou apporterar ungefär allt man ber henne om, och hon apporterade draken när den flög iväg lite för långt, lite för fort.

Hemma i Ramsdal igen hittade grabbarna klistermärken och hade rätt kul:

Många klistermärken var det.

Middag på Max en dag och Joanna hade premiär på lekavdelningen:

Väldigt populärt, men vi fick faktiskt ner henne till cheeseburgaren ändå. Med mycket våld och en del tårar.

Kolla vad som gömde sig under riset:

Fika utomhus:

Mattias spydde på skolan i måndags och flera gånger hemma, så igår var de hemma, alla småfalkarna. Mattias vilade magen, och jag ringde hem på eftermiddagen för att höra hur det var.
– Jag har inte ätit frukost, och jag fick inte äta lunch. Jag får inte äta förrän ikväll.

Mattias var riktigt ynklig må ni tro, och trodde att han skulle dö svältdöden. Fast han har inte ont i magen längre (peppar, peppar), och inte heller har han ränt på toa. Kanske skola och dagis i morgon alltså.

De håller på och pratar om kroppen på skolan nu och Mattias återger en del vid middagsbordet. De har bland annat pratat om blodet och hjärtat som pumpar runt det. Mattias berättar att en kompis sagt att blodet inte kan pumpas uppåt, bara nedåt. Vi diskuterade det en stund, hur huvudet i så fall får blod, eller fötterna om man står på händerna. Marcus satt tyst och lyssnade. Och tänkte på egen hand också, såklart. När han hade tänkt klart berättade han hur han tror att det hänger ihop:
-Man har batterier i fötterna som pumpar upp blodet.

Så känner ni pirr eller värme eller annat i fötterna, så kan ni vara helt lugna, det är antagligen bara batterierna som jobbar.