Författare: Claes Falk

Förlåt Marcus, du hade ju helt rätt, jordhumlor finns både som ljus och mörk variant.
(Tack också Nadja, som påpekade det).

Alla var laddade inför söndagens hundpromenad:

Stegen blev lite mindre raska i skogen, i alla fall på minstingen, som måste träna lite mer på att lyfta på fötterna över rötter och annat.

Men vi tog oss runt. En kilometer på en och en halv timme.

– Vi skulle göra oss fina! (Marcus)
Mattias smiter iväg in på sitt rum.
Vi undrar inte vem som klippte vem. Mattias klippte Mattias hår och Mattias klippte Marcus hår. Med nagelsaxen. Undrar om Petra skulle varit stolt över dom om hon visste?

Jag hade ingen möjlighet att delta, men Claes och farmor tog sig tid att gå och titta på skolavslutningen i torsdags. Oklart vad de såg, och Claes hävdar att Mattias finns där nånstans i folkhavet:

Mattias, som trodde att ingen av ”hans” skulle komma, blev överlycklig.
Jag var med och stirrade på föräldrars bakhuvuden på en annan tillställning, där förskoleklassbarnen sjöng Astrid Lindgren visor:

Lite mindre folkhav, men Mattias såg vi i alla fall inte.

Vi sitter och käkar middag. Marcus kan bara inte låta bli att pilla på en ClasOhlson-katalog som ligger på köksbordet. Claes säger åt honom om och om och om igen att sluta med det.
-MEN LÄGG AV NÅGON GÅNG DÅ! KÄKA!
Marcus tittar på sin pappa:
-Vaddå, blir jag lava annars?

Claes blev totalt avväpnad och helt svarslös.

Öppet hus på skolan i början av veckan och Claes jobbade så lägligt 8-20. Som tur var ställde farmor upp och shoppade kakor och nallar tillsammans med mig. Värdefulla alster som de små entreprenörerna på skolan hade gjort. Allt till förmån för ett besök på Tom Tits (som för övrigt var mycket lyckat, Mattias ville genast tillbaka).

En av många fikastunder hos farmor:

Besök i Farsta (idag, tvunget för att shoppa presenter till 7-årskalas i morgon. Claes jobbar som vanligt 8-20, så himla lägligt). Linda funderade häromdagen lite på om Lotta och/eller Monica kunde langa lugnande och det var ett tag där när jag börjar undra om det inte hade varit en bra idé. Nånstans där när vi precis satt oss till lunchbords och Mattias kläcker ur sig att han är kissnödig. Helt omöjligt att lämna småttingarna kvar för att springa iväg med honom, runt hela Farsta innecentrum. Lugnande lockade då, när jag frustrerat frågade om de inte hade toa där på fiket och fick nekande svar, och sen när Joanna drog iväg åt ett håll, Mattias gnällde över hur kissnödig han var och Marcus lallade runt i sin egen värld. Då undrade jag om det inte kanske finns något kemiskt sätt att coola ner sig lite.

Linda valde kolhydrat och gröt uppladdning, men jag, jag laddade upp med en promenad med hundar och småfalkar i Ågesta:

Det var mumma för själen. Faktiskt. Joanna och Mattias samlade stenar, Joanna med en intensitet åt det fanatiska hållet. Marcus berättade om jordhumlor. Igen. Jag har gett upp om att försöka få honom att förstå att det inte finns jordhumlor, för då går han igång ännu mer och visar och berättar hur de hoppar upp ur jorden, fäller ut vingarna och flyger och…

Linda erbjöd sig att ta med sig grabbarna in till stan fredag några dagar senare (”Är det fredag snart?” Ja, i övermorgon. ”Är det fredag snart?” Ja, i övermorgon. ”Är det fredag snart?” Ja, i morgon. ”Är det fredag snart?” JA!!). Så på fredagen var de laddade, och här följer rapport avgiven av Linda (alla foton tagna av henne också):
Dagen började med båtfärd mot Djurgården.

Sedan Wasaskeppet! De äldre i sällskapet ville ta hissen men Mattias: ”Nä, det är bättre för oss att gå i trapporna!” Enligt grabbarna hade vi gått i 99 st trappor.

Lunch på McDonalds, besök på Lush på Kungsgatan, och som om det inte vore nog så shoppades det leksaker på BR i Farsta och åts glass.

Så bortskämda. Grabbarna med. Jättetack Linda för att du tar dig tid att umgås med och visa grabbarna stan.

Hundarna badade, ungarna kastade stenar i vattnet. Hundarna försökte apportera stenarna. Ungarna skrattade och kastade fler stenar. Hade vi inte dragit iväg dem därifrån så hade de väl hållit på fortfarande, alla sex.

Mindre än en månad försenat och med den vanliga korta framförhållningen firade vi Monicas och Claes födelsedagar på Särlavägen. Grilla, hoppa studsmatta, käka middag, käka tårta, läsa bok.

Hyfsat bråkfritt vill jag minnas, såhär någon vecka eller två senare.

Diskussion i bilen:
Marcus: -Förr i tiden fanns det inte bilar.
Jag: – Nä, då hade man häst och vagn.
Mattias: – Ja, men sen dagen efter när det fanns bilar, då vevade man igång dom.