Författare: Claes Falk

Släpet fullt med saker, allt från gräsklippare, regnkläder, fåtölj, utemöbler till motorsåg, verktyg och en hel del annat. Vi tuffade iväg mot Söderköping vid halvett-tiden och lite före två var det lunchdags. På MAX träffade småfalkarna en tiger och Joanna blev störförälskad vid första ögonkastet. Ingen blygsel alls, tog emot godis och vinkade hejdå många, många gånger.

I skrivande stund är vi på landet och ser fram emot ledighet och besök. Bada, leka med luftmadrassen, åka motorbåt, åka gummibåt, hundpromenader, käka på å-Caféet, vattenkrig, besök i Norrköping, sova, sova, sova och möjligen något mer står på önske-att-göra-listan. På en parallell lista står också olja altanen, slita ut heltäckningsmattor, byta hängrännor, bygga in mikron i köket och annat skojigt.

Getingar älskar oss helt klart och det var tydligen inte tillräckligt med alla miljonerna getingar i Mattias rum i gamla huset och deras sällskap när jag stod där på en stege och målade nocken. Claes blev getingstungen häromdagen när han var på väg att packa in däck (japp, sommardäck på äntligen) i boden och vi såg till ingen förtjusning alls att getingarna svärmade där under dörren. Så efter födelsedagsfirandet igår sladdade vi in på IcaMaxi tio minuter innan de stängde och inhandlade Radar. Och tänkte att vi var listiga när vi sprejade det kring det misstänkta getingboet vid elva-tiden på kvällen. Vår tanke var att getingarna skulle vara inne i sitt bo då. Hahaha, det kanske de var, men de fick bråttom ut när vi kom med sprejen. Ick, massor med getingar som flög omkring – välbekant men ingen favorit. Och vi försökte väl att inte vifta, men det är helt enkelt omöjligt. Så om någon granne såg oss undrade de säkert vad vi gjorde för konstig dans där i mörkret med två små ficklampor.

I morse lyckades jag peta bort andra halvan av det rejäla boet. Vidrigt. Tjocka, centimeterlånga larver rörde sig i de små hålen. Vidrigt. Nu bor de i dubbla plastpåsar i soptunnan, tills de flyttar med sopbilen.

Faster Lotta fyllde (några fler) år samma dag som ettåringen My, vilket firades på söndagen. Födelsedagsbarnet fick en båtmotor.

Grabbarna hade gått länge (= flera dagar) och hoppats att de skulle få åka Lottas båt igen. Och det fick de och avfärden gick bra, liksom återkomsten. Efter rengöring av lite sjögräsintrasslad propeller fick de tydligen upp båten i en fart som gav svallvågor (inga foton på det, för fegisen Claes lämnade telefonen på land).

Väl iland stod farmor redo med champagnen:

Det skålades och det dracks. Som det dracks… småfalkarna fylldes upp till halsen med Pommac.

God middag, sen tog Storkusin Li med sig alla tre (stort tack!!) till lekparken, vilket var en sak de också längtat efter (”kanske Li vill leka med oss i lekparken?”). Jordgubbstårta och kaffe och kvick avfärd för att hinna till IcaMaxi för att hitta något att lösa vårt getingproblem med.

Ett år sedan den här lilla sötnosen kom till världen, känns som en vecka sen..?! Det firades i lördags:

Fina presenter till alla som kom och grattade:

Stjärnögda småfalkar.

Grabbarna leker gärna vattenkrig. Med granngrabben och andra grannar. Våra grannar snett mittemot utmanade grabbarna och krigade med vattenslang. När de stängde av vattnet var det pay-back-time och Andreas sprang rätt fort. ”Gör något” skrek han när han sprang förbi och jag är en god granne som ställer upp och hjälper till, så jag tog fram kameran:

Sen tisslades och tasslades det och grabbarna kom springande: ”Mamma, vet du vad Andreas sa?”. Jag svarade nekande och blev alldeles genomblöt, ända in på trosorna av korselden från deras vattenkanoner.

Hämnden serveras bäst kall.

Claes påbörjade en kamp mot Klippo-gräsklipparen förra hösten. Den vann första ronden. Men när Claes väl hade slutat sura och satte igång så fick den ge sig:

Gräsmattan klippt med Klippogräsklipparen. Notera gärna att det inte är gräsklippereparatören som klipper den.
Claes har fått blodad tand och nu är snöslungan nästa projekt i mekar-väg.

Det är ju varmt, jättevarmt, nära 30 grader, så vi tänkte att det var en bra dag för att åka till stranden med ungarna och bada. Så vi packade badkläder, satte oss i bilen och åkte iväg.

Fem, sex timmar senare var vi på stranden.

Sandfjärden i Ramsdal. Varmt i vattnet.

Och Joanna kommer nog inte bli någon badkruka, hon heller.

Marcus simmar, fast under vattenytan. Jag försökte få honom att förstå att det bara är att göra likadant på ytan, men det går inte fram. Båda grabbarna hoppar i från bryggan utan att tveka. Marcus ramlade i från bryggan, fast åt ”fel” håll, på den sidan som Claes inte stod på, på den djupa sidan. Jag såg det inte, men jag gissar att Claes gjorde ett hyfsat snabbt hopp upp på bryggan för att grabba tag i Marcus.

Sen torkade vi i solen. Gissa vem av oss fyra som sitter mest inne på kontor och gömmer sig för solen?

Men vi hade ju med oss båten också, och utan den hade vi förmodligen valt en annan strand. Antagligen en inom Storstockholmsområdet.

Sommarvarmt. Kvällspromenad. Hundar. Solnedgång. Tystnad.

Först var det jämmer och elände och tjat och gnat och gnäll och suckar i hundra år eller så över kapellet och bågar. Sen ordnade det sig och båten har ett nytt kapell och nya bågar. Sen var det det där med den obesiktigade båttrailern. Det ordnade sig efter en tur till Nynäshamns bilbesiktning. Sen var det det den där lilla detaljen med motorn till motorbåten. Den startade så fint efter 14 års vila, men sen var det nånting med nånting som gjorde att det inte kom vatten där det skulle komma vatten, och kyldes motorn som den skulle? Mutter, gnäll, frustration, skrikande, svärande, skruvande, funderande, avdragna bultar, inhandlande av det ena efter det andra, byte av impeller. Så det var ju ett tag när det hela såg ganska mörkt ut:

Men nu står båten hemma på landet. Så nära vatten och sjösättning har den inte varit på gud-vet-hur länge.

Den här lilla, tuffa tjejen verkar ha funnit sig tillrätta i sitt egna rum. Och efter att ha hittat henne i hallen någon morgon och i soffan någon annan, så verkar hon hitta in till oss numera. Claes vaknade av en fot i ansiktet härommorgonen, och det var inte min.

Vi ska bara röja ut lite bråte nu. Snart. Sen.