Författare: Claes Falk

Vi käkar en burgare/korv på Sassagrillen, eftersom kocken sover hemma efter nattjobb.  Glömde ta servetter, men Mattias är inte orolig:

– Vi har ju trots allt med oss servetter som aldrig tar slut. 
– ?
– Hundarna. De slutar aldrig slicka.

Premiär för barnen idag: motionslopp! Vi startade i olika startgruppen allihop och vi hade med oss bästa mat-, material- och peppcoachen också ( tack Monica, aka farmor).  Joanna och Marcus sprang 250 meter.

  Marcus var lite rädd, sa han efteråt. Modig kille som gör saker ändå, trotsar rädslan!  Mattias sprang 1.2 km på ca 6,5 minut. Bra jobbat!

 Jag sprang en mil. Jobbig bana men alla fick medalj!

En timme kan ju kännas olika lång. Till exempel beroende på om man står på plan eller hänger bredvid.   

   

-Mamma, mamma, fota mig och Milou!  -Milou slickade mig!

Ja… Hon gillar ju sylt och runt munnen på ungarna är ett hyfsat säkert syltställe.

Jenny fyllde trettio år för ett år sen och nu var det dags att fira det igen.   Jag föråt mig på galet god fisksoppa med gudomlig aioli, men sen proppade jag ändå i mig cheesecake, som också var fantastiskt god. Jag var nog inte ensam om att äta lite, lite för mycket.

  Ville ta en groupie med mamma/mormor/farmor, men hon stenvägrade:  Stort tack, Jenny, för kalaset, och det i ett alldeles nytt och finfint kök!

Första målet på en riktig match alltså. Fast första halvleken stod han i mål, Mattias:  

Ett jippo-liknande besök, där treåringars tänder räknades på löpande band. Joanna var jättenervös innan och superblyg hela tiden. Men hon vågade fiska i fiskedammen efteråt, även om det satt långt inne:  

Ännu en fotbollsträning. Det börjar bli höst och kallt att stå bredvid planen och se på. Marcus fick, till sin stora glädje, stå i mål:  Och han var inte ett dugg ledsen över att han släppte in ett mål. ”Det gör inget om man släpper in mål”, sa han redan innan.

Grand finale:  Fantastiskt roliga tjejer blev fantastisk avslutning på rolig helg.

Jag har fått trycka på hissknappen hela helgen!