Författare: Claes Falk

Joanna kämpar sig upp på knän:

Kolla, kolla, det är på gång! Snart kryper hon. Kanske lagom tills jag börjar jobba och Claes tar över? Tja, han behöver ju röra på sig, han med, så att springa efter en krypande Joanna kanske är en lämplig mjukstart.

Hoppet börjar tändas, kanske blir det vår i år igen, trots allt. Sol, klarblå himmel, plusgrader, ljusare kvällar, fågelkvitter och krokusar!

Det börjar tina så smått och mängden vattenpölar och storleken på dom växer, så efter dagishämtning var vi tvungna att åka och shoppa galonkläder till Mattias. Mattias var överlycklig, han gillar att shoppa grejer och kläder och allt möjligt. Jag har aldrig förstått förtjusningen i att shoppa, men det är underbart att se glada miner hos barnen. Mattias med sina galonkläder i påsen och Marcus med en cykelhjälm i handen och Joanna allmänt glad i vagnen:

Vi råkade snubbla på en billig 12″ cykel och impulsshoppade den till Marcus. ”Då blir det rättvist”, instämde Mattias, ”Marcus får cykel och jag får galonkläder”. Intressant rättvisekänsla, jag gissar att han i hemlighet var lite nöjd med att han fick 3 saker (byxor, jacka, vantar) medan Marcus bara fick två.

Så i morse var Mattias brandman, helt röd och Marcus var polisman, helt blå. Mattias var tvungen att låna min mössa för att få vara alldeles, alldeles röd. Få se nu då om dom är lite torrare idag när vi hämtar dom, än vad dom var igår. Och det lär vara bråttom hem till cyklarna, så kanske går hämtningen undan.

Vi satte oss i bilen, jag och barnen, och åkte till Nynäshamn för att grabbarna skulle få sina sommarfrisyrer. Frisören jag hade tänkt att vi skulle besöka hade tagit bort drop-in tiderna, så vi åkte lika lång väg tillbaka och lite till, till Port 73 istället. Där fick de sina önskade kortklippta frisyrer, och vax och blå färg på det. Och sen kollade vi lite i affärer och jag lovar er – grabbarna kollade i precis varenda en spegel som vi gick förbi och beundrade sig själva. De var nöjda med andra ord.

Mitt hjärta bultar lite extra för matematik. Och det är nästan så att en liten tår kommer fram när jag ser grabbarna praktisera detta vackra ämne:

-En, en, två, två, tre, tre, fyra, fyra….

Osten delas upp så korrekt, så ni anar inte.

Precis när Janne och Helen kom över så siktade vi påskharen. Ja, ”vi” som i alla utom grabbarna som inte var tillräckligt snabba. Men de bekymrade sig inte så mycket över det, utan satte genast igång att leta efter påskägg. Och de hittade varsitt godis, tatuering och ballongfyllt ägg.

Farmor kom också förbi och lämnade påskägg, som påskharen felaktigt hade levererat till henne. Äggen innehöll fina tröjor (tack, säger vi inofficiellt till farmor och officiellt till påskharen).

Sen hade påskharen även utnyttjat posten för att leverera ännu fler presenter: godis till grabbarna och tröja till Joanna (stort tack, Linda). Marcus fick den äran att öppna paketet och han slet verkligen upp det. S-L-E-T upp det. Vaddet i det vadderade kuvertet tog ungefär en kvart att dammsuga upp (hur lyckas de?)

Det har inte funnits ork eller tid att uppdatera bloggen på ganska länge, så inläggen kommer i lite konstig ordning (alltså inte i tidsordning). Vi var ju på ett annat kalas också häromveckan, när Lis 17e födelsedag skulle firas. Inga foton på det (busandet och medföljande ljudvolymen på ungarna är inget vi vill påminnas om heller), men grabbarna fick en kalaspåse med sig hem (tack Linda!) och de tjatade hela vägen hem om att de ville bada och använda påsens innehåll. Och det fick de, men bara en kvart så det blev lite besvikna miner när de inte fick ta Henata-badbollen. Men den som spar han har, de ska få slå sönder den vad det lider. Och kvarten blev en halvtimme, som vanligt, och hela badrummet blev plaskvått, som vanligt.

Mattias meddelar:
-När jag blir stor så ska jag ha fyra barn och två hundar.

Summan känns i alla fall bekant.

Claes var på kurs i tre veckor, varav några dagar i Östersund. Pernilla och Ismelda satte sig på tåget och åkte hela vägen upp från Lund, och var avlastningsänglar. Bland (mycket) annat så gjorde hon godis med grabbarna:

Uppskattat på alla håll! Tack, Lundatjejer!

Marcus gillar choklad, men passar han i den här snobb-mustaschen?