Brorsorna hängde med ner till IP för att heja på syrran och hennes lag. Mycket oväntat och väldigt roligt (för mig i alla fall). Jag fick löpande kommentering, mest i form av förbättringsområden (brist på passningsspel, många långskott från många ”soloartister”..), men också positiva saker, t ex att syrrans mål var jättesnyggt. TIFen vann 7 – 3, eftersom domaren inte räknar målen i deras serie, sprang Joanna och Vilma fram efter matchen och frågade vilka som vann. De svart-orangea vann (7 – 3, vet vi som räknade, 10 – 2 hävdar Joanna).
Vansinnigt iskallt, trots att det såg så varmt och skönt ut från köksfönstret. Jag vände vid dörren och bytte shortsen mot långbyxor. Ibland jobbar hjärncellerna…
