Farmor tog initiativ till klippning av Småfalkarna, så vi åkte in till stan. Gick förbi NKs julskyltning, och trängde oss in där. Joannas favorit var ballerinorna, pepparkakorna, santa Lucia och snögubben som gjorde en snöängel.
Så här fina var de sen:
Joanna säger att hon har ont i magen. Hon hade somnat mitt i mellisen och lagt kinden på en macka. Hon är inte riktigt sig själv.
Tre lucia-happenings. Claes tittade på Joannas och fikade med henne (inga foton).
Jag tittade och lyssnade på Marcus, som var tomte/alv:
Joanna lyssnade också på Marcus luciatåg. Claes var nere hos treorna och fikade.
Sen in till A-vingen för att fika, ändra sig, slänga på skor och istället titta på Mattias lucuatåg, som startade en halvtimme efter Marcus.
Sen tillbaka till Marcus vinge och fika. Puh, svettigt att få ihop lucia-schemat. Men de sjöng fantastiskt!
Mattias vill så gärna spela hockey, men han har föräldrar som bara ser svårigheterna med det. Men så igår hämtade Claes grabbarna från skolan och de åkte några timmar i Haribohallen. En av få allmänhetens tider: måndag 13:30-15:30. Ungefär lika tillgängligt och genomförbart som att bli hockeyföräldrar.
Claes har haft ”laga snöslungan” på sin to-do lista i en sådär sex, sju, kanske åtta år. Nu är det gjort! Den nyinvigdes idag, med de fem-sex cm blötsnö som kom idag. Funkade finfint!
När han nu ändå höll på, fixade han en moppe också (i vårt garage, som synes..):
Inte provkörd än, det var det för halt för, men den startar i alla fall nu.
Joanna dansade kanske inte så mycket, men hon var i alla fall med på scen. Mer än vad andra mäktade med. Men det verkar som att hennes danskarriär tar slut nu. ”Jag vill inte.” Så då finns det inte så mycket mer att säga.
Hon hade i alla fall en hängiven tittarskara med sig: farmor, faster Linda, mormor och så vi obligatoriska. Extra tack till Linda som fick permission från jobbet några timmar för att få se uppvisningen.
De skulle vara svartklädda och så här fin var dansstjärnan:
Sen middag på port 73:
Jag spelade hoppa groda med ungarna medan Claes försökte titta på nyheterna. Han höjde volymen, så vi var tvungna att skrika högre. Han höjde igen, men vi tog i och överröstade TVn. Jag menar, grodorna måste ju coachas!
Och coachade gjorde vi. Märkligt att ingen ringde på och undrade vem som slog ihjäl vem. Eller så var det någon som gjorde det, vad vet vi, vi var upptagna med att få grodorna att hoppa ner i burken.
Inte bara en träningsresa i födelsedagspresent, ett halsband också:
Och det var inte slut där:
Underbart fina blommor och mys-pyjamas av svärmor (aka Farmor och Monica). ❤️
Och:
Linda, jag följde såklart uppmaningen direkt. Mums! Stort tack! ?
Fast bara för en av oss:
Vandring i berg en dag:
Hotellutsikten:
Vattengympa i havet och afrodans, soma moves och löpning på stranden:
Tre till fem träningspass per dag, och bara några (få) timmar då vi inte hade på oss träningskläder. Men gick ner till ”stan” och shoppade några timmar en dag:
Fantastisk vecka!
En gång i tiden var Milou grym på apportering. Det är hon fortfarande, men hoppar inte lika högt och målmedvetet som en gång i tiden (försöker fånga talgbollar):
Milou försökte en gång i tiden lära Mattias apporteringens sköna konst:
