Mattias hade träning och jag, Joanna och Marcus stod och hängde vid sidolinjen. Eller Marcus stod inte så mycket på just den linjen, han sprang på linjerna till tennisbanan eller baketbanan eller vad det nu är för någon bana:
Runt, runt, fram och tillbaka i olika mönster längs linjerna gick och sprang han, samtidigt som han såg ut att prata med sig själv. Det är mycket som händer i hjärnvindlingarna hos våran knasiga, smarta mellanunge.
Klockan var nästan halv sex när jag tog fotot. Skuggorna är långa men det är ljust! Äntligen! Välkommen tillbaka säger vi till dagsljuset.
Visst är det härligt! Bra av Marcus att också motionera på egen hand!