Månad: februari 2015

På landet är braskaminen en fredspipa, här hemma är det den röda pläden som är det:

Den äldsta småfalken var hos en kompis, så shoppingrundan på Ica var ungefär en tredjedel mindre jobbig än vanligt. Men jobbig ändå, och bråken handlade huvudsakligen om hur de två medföljande Småfalkarna skulle fördela utrymmet under vagnen. Lilla argbiggan Jag Bestämmer härjade med snälla Marcus så det skar i hjärtat och hördes över flera tusen kvm. Snart är hon stor nog att checkas in på ICAs lekland. Och utan tvivel kommer vi den dagen få höra våra namn i högtalarna med order om att omedelbart infinna oss där. I bästa fall hinner vi hämta en självscanningsenhet innan det.

Claes hämtar Mattias först, som sen sitter kvar i bilen medan Claes hämtar de två andra. Joanna kliver in i bilen, får syn på Mattias och säger:
– Du ser sur ut.
– Det är för att jag är det.
Fortfarande förundras vi över hur fort hennes ordförråd har ökat, analysförmågan och förmågan att uttrycka det hon tänker. Man glömmer lätt att hon bara är två år.

Joanna har… hmm… undersökt sin avdelnings (Solens) telefon. Ganska så ingående dessutom. Claes fick idag en statusrapport för telefonen av en fröken pedagog. Hon meddelade att telefonen inte funkar alls, den bara piper. Claes föreslog att de skulle låta Joanna titta på den igen.

Jag frågade Joanna vem hon skulle ringa.
– Bamse.
Oklart vad hon ville Bamse.

I kälkbacken:

Jag sa till barnen om ni inte städar upp nu så kopplar jag ut Tv:n. Vilken fart det blev på alla tre 😀

Joanna äter soppa och spiller på sin klänning. Jag frågar om hon vill ha en haklapp, men hon avböjer
– Jag inte behöver.
Hon hade en egen idé.

Så hon satt och höll i klänningen genom att klämma fast den mellan hakan och bröstet. Krångligt att äta blev det i alla fall.

Marcus har varit på kalas och fick förutom godis ett litet 54 bitars pussel. Det byggde han ihop på ca fem minuter. Jag vet inte varför jag var så förundrad, det är ju en av Rainmans många begåvningar att blixtsnabbt slänga ihop ett pussel.

En annan är det eviga sorterandet:

– När jag blir stor jag få en tefon.
– Jaså, vaddå för telefon?
– En lila tefon.

Jag tror att Joanna vet att det inte är speldag idag.