Månad: juni 2014

Jag hade ingen möjlighet att delta, men Claes och farmor tog sig tid att gå och titta på skolavslutningen i torsdags. Oklart vad de såg, och Claes hävdar att Mattias finns där nånstans i folkhavet:

Mattias, som trodde att ingen av ”hans” skulle komma, blev överlycklig.
Jag var med och stirrade på föräldrars bakhuvuden på en annan tillställning, där förskoleklassbarnen sjöng Astrid Lindgren visor:

Lite mindre folkhav, men Mattias såg vi i alla fall inte.

Vi sitter och käkar middag. Marcus kan bara inte låta bli att pilla på en ClasOhlson-katalog som ligger på köksbordet. Claes säger åt honom om och om och om igen att sluta med det.
-MEN LÄGG AV NÅGON GÅNG DÅ! KÄKA!
Marcus tittar på sin pappa:
-Vaddå, blir jag lava annars?

Claes blev totalt avväpnad och helt svarslös.

Öppet hus på skolan i början av veckan och Claes jobbade så lägligt 8-20. Som tur var ställde farmor upp och shoppade kakor och nallar tillsammans med mig. Värdefulla alster som de små entreprenörerna på skolan hade gjort. Allt till förmån för ett besök på Tom Tits (som för övrigt var mycket lyckat, Mattias ville genast tillbaka).

En av många fikastunder hos farmor:

Besök i Farsta (idag, tvunget för att shoppa presenter till 7-årskalas i morgon. Claes jobbar som vanligt 8-20, så himla lägligt). Linda funderade häromdagen lite på om Lotta och/eller Monica kunde langa lugnande och det var ett tag där när jag börjar undra om det inte hade varit en bra idé. Nånstans där när vi precis satt oss till lunchbords och Mattias kläcker ur sig att han är kissnödig. Helt omöjligt att lämna småttingarna kvar för att springa iväg med honom, runt hela Farsta innecentrum. Lugnande lockade då, när jag frustrerat frågade om de inte hade toa där på fiket och fick nekande svar, och sen när Joanna drog iväg åt ett håll, Mattias gnällde över hur kissnödig han var och Marcus lallade runt i sin egen värld. Då undrade jag om det inte kanske finns något kemiskt sätt att coola ner sig lite.

Linda valde kolhydrat och gröt uppladdning, men jag, jag laddade upp med en promenad med hundar och småfalkar i Ågesta:

Det var mumma för själen. Faktiskt. Joanna och Mattias samlade stenar, Joanna med en intensitet åt det fanatiska hållet. Marcus berättade om jordhumlor. Igen. Jag har gett upp om att försöka få honom att förstå att det inte finns jordhumlor, för då går han igång ännu mer och visar och berättar hur de hoppar upp ur jorden, fäller ut vingarna och flyger och…

Linda erbjöd sig att ta med sig grabbarna in till stan fredag några dagar senare (”Är det fredag snart?” Ja, i övermorgon. ”Är det fredag snart?” Ja, i övermorgon. ”Är det fredag snart?” Ja, i morgon. ”Är det fredag snart?” JA!!). Så på fredagen var de laddade, och här följer rapport avgiven av Linda (alla foton tagna av henne också):
Dagen började med båtfärd mot Djurgården.

Sedan Wasaskeppet! De äldre i sällskapet ville ta hissen men Mattias: ”Nä, det är bättre för oss att gå i trapporna!” Enligt grabbarna hade vi gått i 99 st trappor.

Lunch på McDonalds, besök på Lush på Kungsgatan, och som om det inte vore nog så shoppades det leksaker på BR i Farsta och åts glass.

Så bortskämda. Grabbarna med. Jättetack Linda för att du tar dig tid att umgås med och visa grabbarna stan.

Hundarna badade, ungarna kastade stenar i vattnet. Hundarna försökte apportera stenarna. Ungarna skrattade och kastade fler stenar. Hade vi inte dragit iväg dem därifrån så hade de väl hållit på fortfarande, alla sex.

Mindre än en månad försenat och med den vanliga korta framförhållningen firade vi Monicas och Claes födelsedagar på Särlavägen. Grilla, hoppa studsmatta, käka middag, käka tårta, läsa bok.

Hyfsat bråkfritt vill jag minnas, såhär någon vecka eller två senare.

Diskussion i bilen:
Marcus: -Förr i tiden fanns det inte bilar.
Jag: – Nä, då hade man häst och vagn.
Mattias: – Ja, men sen dagen efter när det fanns bilar, då vevade man igång dom.

Vi vaknar inte förrän vid sju-tiden en morgon och eftersom mitt mål är att börja promenaden mot dagis och skola kvart över sju, blir jag lite stressad över att hinna med dagens att-göra-lista. Så jag försöker få ungarna att skynda sig:
– Käka upp nu, så kan ni borsta tänderna och sen får vi springa iväg till dagis och skolan.
– Va? Ska vi springa till dagis i pyjamas? undrar Marcus som sitter i pyjamas och käkar frukost.

En petimäter? Andemeningen framgick nog mer än väl.

Sen söndagseftermiddag, 1 juni, åkte vi till hundbadet i Sandfjärden. Grabbarna drog av sig skor och brallor och sprang ut i vattnet, som var ljummet.

Hundarna apporterade tennisbollar. Eller en del apporterade (Milou, Jassa), andra deporterade (Kim).

Trots varmt vatten blev det tydligen kallt efter badet och ungarna sprang omkring på den hyfsat stora gräsmattan vid hundbadet. Mattias hjulade och Joanna…, ja, vi tror att hon försökte göra en kullerbytta.

Gungan som hänger i en ek nere i Gropviken på landet är fantastisk rolig. Det tycker vi allihop. Den gör långa, långa svep.

Man kan sitta två på den.

Utmaningen med gungan är att göra fart själv. Mycket svårt. Så då får man be sina barn om hjälp, och då blir inte svepen alltid sådär långa som man skulle önska.

På trädet finns en skylt med en överkryssad hund, som alltså berättar att området är förbjudet för hundar. Marcus tittar på skylten och undrar varför grisar inte får bada här. Förlåt, alla hundägare som har hundar av typ bullterrier, men Marcus fråga är rättfärdigad, det ser faktiskt mer ut som en gris än en hund.