Månad: maj 2014

Vi parkerade bilen i Hanveden och gick en sväng med hundarna. Det händer att vi låter hundarna springa sig trötta i sandbacken, och den här gången gjorde de det tillsammans med ungarna.

En halvtimme senare kunde vi fortsätta promenaden, nu med några kilo sand fördelade i fyra par skor. Vi hamnade i lekparken, till deras stora glädje:

Joanna är mer vild än tam och bangar inte många av attraktionerna. Hon tvekar inte att klättra någonstans:

Kanhända har hon lärt sig det av storbrorsorna:

Men rutschkanan är hennes absoluta favorit.

Hundpromenad med småfalkarna. Den minsta lilla falken har upptäckt att det är kul att hålla i hundkoppel:

Fika på altanen efter det:

Söndag igen, fotboll igen. Marcus, Joanna och jag låg och kollade när Mattias sprang omkring efter en boll i 23 gradig-värme. Han gjorde hat-trick, som han kallade sina tre mål.

Den här läktaren är en av Joannas favoritsysselsättningar under fotbollsträningen. Klättra upp, springa till andra sidan, klättar ner, klättra upp, springa tillbaka, klättra ner…

Marcus hade boll med sig och hade kul han med. Stilstudie:

När det äntligen blir hans tur att gå i fotbollsskola så kommer han nog vara redo.

De kan ligga och skratta i evigheter i studsmattan, det är bland det roligaste de vet.

Det är också en källa till bråk, då är den eländiga studsmattan bland det jobbigaste jag vet.

I onsdags var det dags för sista gymnastikpasset för den här terminen. Joanna såg väldigt målmedveten och redo ut när vi klev ur bilen:

Och nu fick hon äntligen vara med! Hon provade några saker, hon skulle gärna ha provat alltihop, men vi stoppade henne t ex från att klättra upp på plinten och där göra en kullerbytta ner på golvet. Hon fick heller inte klättra upp i ribbstolarna och hoppa ner på madrassen. Inte för att hon skulle ha tvekat, utan egentligen just därför. Lite för vild, den här tjejen..

Ordningspolisen Marcus stod ordentligt i varje kö som bildades på de olika ställena längs hinderbanan och han kunde inte tänka sig att göra hindren i annan ordning än den som fröken visat. Därför var det svårt att fota honom, men han var med och tog stolt emot sitt diplom för gångna terminen.

De har hunnit med en del på dagis under året, det har de. De har gjort självporträtt i lera:

Något som Marcus har jobbat mycket med (och varit bland de drivande och mest kreativa) är robotbygget. Först blev det en ”vanlig” robot. Sen tyckte Marcus att roboten behövde en lillasyster, så en lillasyster fick han. Med hår av pärlor på tråd.

De har också tränat på en robotdans, som de också framförde ett par gånger under eftermiddagen, till ”En makalös manick”-låten.

Såhär fin var våran Marcus-robot med full utrustning på (egenhändigt påhittad och gjord):

Obligatoriska korven med inte lika obligatoriska brödet, Joanna dissar brödet 7 gånger av 10 (Mattias satt inte still tillräckligt länge för att jag skulle hinna få med honom på bild):

Ansiktsmålning. Marcus blev målad till en robot, med fyrkantiga ögon, lucka till mun och en röd knapp och en grön knapp och mörkgråa nitar:

Före-bild på Mattias (som funderade och funderade och velade och velade):

Efter-bild (”Jag tycker att jag ser så konstig ut med ansiktsmålning”):

Så han fick handmålningar istället, en ekorre och en spindel.

På väg till fotbollsträningen. Aktivitet som Mattias alltså ska roa sig med två gånger varje vecka. Jag undrar hur gamla de måste vara för att de ska få roa sig på egen hand…