Månad: februari 2014

Vi var inbjudna på middag till farmor, ja, häromveckan någon gång (dagboksförfattaren är lite seg med uppdateringar), och det gick rätt bra: Mattias var tjurig bara till och från, de ”hittade” choklad i vardagsrummet men åt inte upp allt, ljudnivån var ovanligt låg, de åt (den mycket goda) maten utan tjafs. Stort tack för trevlig kväll!

Lite klent med fotograferandet, dock.

Det har ju blivit en del halsband gjorda på dagis:

Skulle man någon gång behöva ett halsband och armband är det lätt att hitta matchande par. Men det blir svårt att välja; ska man ha pärlorna i ordningen röd, röd, blå, grön eller blå, blå, grön, röd?

Claes har tjatat upprepade gånger meddelat att han tycker att vi ska köpa jord och jämna till gräsmattan. Det han verkar ha glömt är hur jobbigt det projektet var i gamla huset i Väländan. Och då fick vi ändå mycket hjälp och då var gräsmattan ca 200 kvm. Nu är gräsmattan mer än fem gånger så stor. Släpa på en skottkärra (utan luft i däcket) full med jord – ooohh, vad jag längtar.

Om vi sätter igång med detta projekt hoppas vi få denna uppslutning:

Anmälningar för deltagande i projektet tas emot löpande, och även oanmälda är i så fall välkomna. Vi gör plats för alla och det finns många olika typer av uppgifter, t ex: spada upp jord på skottkärra, rulla iväg skottkärra, tömma skottkärra, kratta ut jord, fixa dricka, hålla regnet borta, underhålla småfalkar.

Vi kanske inte ska rulla gräsmatta, men om vi gör det, så hoppas vi att det är bara lite, lite mindre varmt än vad det var när vi genomförde samma projekt i Väländan. Jag vill minnas att de första rullarna med gräs vägde typ 5 kg, medan den hundrade rullen vägde ca 50 kg.

Det vi vill ha är en sån här gräsmatta, utan brännässlor eller annat ogräs:

Alla foton är tagna av K. Dahlström, som var projektledare och arbetsledare när projektet genomfördes senast.

Det var en gång, för länge, länge sen, som vi hade en ljuddämpare på Mattias. Det var länge sen och nu, såhär många, många dB senare, saknar vi den lite.

Det var en gång, för länge, länge sen, som vi fick Mattias att sitta still. Eller vänta, minnet sviker lite, det har vi nog aldrig lyckats med. Vi var nog mest snabba med kameran här.

Det var en gång, för länge, länge sen, som Mattias fick plats att bada i diskhon. Nu önskar vi att han kunde bada i ett badkar utan vatten, eller åtminstone bada utan att skvätta ur (”leka ur”) så stora mängder vatten.